Redan nÀr Lilian och Bengt Olofsson var i 50-ÄrsÄldern bestÀmde de sig för att bo ihop ocksÄ pÄ Àldre dar. NÀr de vÀl kÀmpat sig till rÀtten att fÄ bo pÄ Àldreboende fick de genast en tvÄa och tryggheten i att ha varandra nÀra finns kvar.
"Att man kan vara sÄ glad"
2010-07-22 NYHETER: För Lilian och Bengt Olofsson var det sjÀlvklart att bo ihop ocksÄ pÄ Àldreboendet.
Bertil Carlsson och hans dÄvarande fru fattade beslutet nÀr den dagen kom.
PÄ Höjdenhemmet i Lerum finns nio tvÄrumslÀgenheter. I en av dem bor Lilian och Bengt Olofsson.
Lilian förklarar att de redan i 50-ÄrsÄldern bestÀmde sig för att bo ihop ocksÄ som gamla. De hade bott ihop under större delen av sina liv och ville inte separeras nÀr de blivit Àldre, som de hört att mÄnga par tvingats göra. Ingen av dem Àr dement eller har fÄtt nÄgra andra personlighetsförÀndrande problem. Att ha varandra nÀra Àr viktigt.
â Ăven om Bengt Ă€r glömsk sĂ„ kommer han ihĂ„g alla gamla minnen, sĂ€ger Lilian.
Hon berÀttar om hur trevligt de har nÀr de pratar om allt de upplevt, hur de kan hitta pÄ saker nu ocksÄ och hur de spelar kort ibland pÄ kvÀllarna.
NÀr de vÀl kom till Höjdenhemmet fick de genast bo ihop. Men att alls fÄ plats pÄ Àldreboende var en kamp. Lilian berÀttar att de först fick beskedet att de mÄste prova pÄ hemtjÀnst och hemsjukvÄrd.
â Men vĂ„ra krĂ€mpor Ă€r inte tidsinstĂ€llda efter nĂ€r personalen kommer, sĂ€ger hon och berĂ€ttar om osĂ€kerheten i att bo ensam med nĂ„gon som Ă€r sjuk samtidigt som hon sjĂ€lv inte var frisk.
Bengt har kol och hamnade pÄ sjukhus gÄng pÄ gÄng. Lilian vaknade ofta tidigt pÄ morgonen för att höra om han andades.
â Var och varannan morgon satt jag och funderade pĂ„ om jag skulle larma ambulansen. Jag klarade inte av oss bĂ„da tvĂ„.
I januari i Är Äkte Bengt in pÄ sjukhuset igen. Den hÀr gÄngen lyssnade personalen och hjÀlpte till med kontakterna med kommunen. Sedan kom tvÄ besked, samtidigt. Ett som sa att Bengt fÄtt plats pÄ TuvÀngen, och skulle bo dÀr ensam i nÄgra veckor innan han skulle hem igen. Och sÄ ett som sa att de fÄtt en lÀgenhet för tvÄ pÄ Höjdenhemmet.
â TĂ€nk att man kan vara sĂ„ glad. Vi skulle fĂ„ bo ihop. Plus att vi skulle fĂ„ den hjĂ€lp vi behöver, sĂ€ger Lilian.
Bertil Carlsson bor ensam i en stor tvÄa nÄgra dörrar bort. I hans fall var det först bara hans fru som flyttade till Höjdenhemmet. Efter ett tag bestÀmde han sig dock för att lÀmna villan och följa efter. Dels för att han inte klarade av att ta hand om huset pÄ egen hand. Dels för att de saknade varandra.
â Hon lĂ„g bara och grĂ€t. Och jag var ledsen jag ocksĂ„, jag var ensam. Vi hade bott ihop i 63 Ă„r. Jag hade ingenstans att ta vĂ€gen och klarade inte av villan sjĂ€lv. SĂ„ dĂ„ flyttade jag hit.
Att fÄ tag pÄ en lÀgenhet de kunde dela var inga problem.
Bertil och hans fru fick ett halvÄr tillsammans. Sedan dess har han bott ensam i lÀgenheten. Den Àr dyr tycker han, men det Àr vÀrt det.
â Jag frĂ„gade om jag fick bo kvar i tvĂ„an. Det Ă€r en lĂ€ttnad att ha en punkt, ett hem.
Numera trÀffar han en ny dam; en kvinna som han mötte pÄ
dans i Sjövik i sin ungdom och nu har fÄtt tillbaka kontakten med. De bor i olika delar av kommunen men hÀlsar pÄ varandra ofta.
â Vi Ă€r överens om att vi aldrig flyttar ihop, sĂ€ger Bertil Carlsson.
| 
