|
Eilert Forssell har gjort det mesta pÄ bÄten för hand hemma i kÀllaren. Foto: Carina Svensson
BÄten sjösÀtts efter 29 Är arbete
2007-06-07 NYHETER: I 29 Är har Eilert Forssell jobbat med att fÄ fÀrdig sin bÄt. Idag sjösÀtts hon. Men egentligen Àr det inte den fÀrdiga bÄten som var mÄlet, det var byggandet.
â Han har gjort i stort sett allt förutom masten och kölen. Eilert och hans bror har till och med tillverkat skruvar, muttrar, bultar och flera av beslagen sjĂ€lva, sĂ€ger Eilerts hustru Martha Forssell.
Sedan Eilert, 71 Är, pensionerades för fyra Är sedan har bÄten blivit hans heltidssysselsÀttning.
â Han har gĂ„tt ut och jobbat pĂ„ bĂ„ten som han gick till jobbet tidigare, och titta vad vacker den har blivit, sĂ€ger den stolta hustrun.
De senaste mÄnaderna har arbetet pÄgÄtt vÀldigt intensivt i garaget pÄ tomten.
â NĂ€r vi byggde garaget gjorde vi det sĂ„ att bĂ„ten skulle fĂ„ plats. Nu kommer det vara konstigt att ha plats för bilarna dĂ€r.
Grannar och familj har hjÀlpt till med att fÄ bÄten klar till sjösÀttningen.
BÄten vÀger 1,9 ton med kölen. Den ska flyttas med en kran till hamnen i FiskebÀck.
Att det nÀstan tre decennier lÄnga arbetet blir klart just nu beror nog till stor del pÄ att en amerikansk reporter har bokat en biljett till Sverige.
â Han var och hĂ€lsade pĂ„ en bekant till oss, och de kom och tittade pĂ„ bĂ„ten. Det visade sig att amerikanen jobbade pĂ„ tidskriften Wooden boat och ville göra ett reportage.
Reportern ringde i höstas och sa att han skulle komma hit en vecka för att fotografera och skriva om Eilert och hans bÄt. Och att han behövde fÄ ett datum nÀr sjösÀttningen skulle ske eftersom han skulle boka flygbiljett.
â Vi sa det hĂ€r datumet, annars hade den sĂ€kert inte sjösatts den hĂ€r sĂ€songen heller, sĂ€ger Martha med ett leende.
Hon berÀttar att hon aldrig har gnÀllt eller sagt att Eilert borde Àgna mer tid till henne eller andra saker.
â Jag har aldrig tyckt att det Ă€r besvĂ€rligt eller jobbigt utan varit entusiastisk och sagt att det Ă€r bra Eilert nĂ€r han har gĂ„tt ut och jobbat. Jag har förstĂ„tt behovet av en hobby eftersom jag sjĂ€lv har hĂ„llit pĂ„ med handarbete.
Eilerts bÄt Àr en FolkbÄt. Första gÄngen en FolkbÄt byggdes var 1941, och Àn idag görs de efter samma ritning. 1977 började den dock tillverkas i plast i stÀllet för i trÀ.
â Oj, vad roligt att han Ă€r klar. Det Ă€r definitivt inte vanligt att FolkbĂ„tar byggs i trĂ€ lĂ€ngre, men det hĂ€nder att nĂ„gon entusiast bygger en. PĂ„ hela jorden byggs det ungefĂ€r en per Ă„r, i Sverige ungefĂ€r en var tionde Ă„r, sĂ€ger FolkbĂ„tsförbundets ordförande Anders Olsen.
Eilerts fascination för FolkbÄten började pÄ tidigt 60-tal.
â NĂ€r jag var i Mariestad en gĂ„ng i min ungdom var det en regatta med FolkbĂ„tar i hamnen, och jag tĂ€nkte att en sĂ„dan ska jag bygga nĂ„gon gĂ„ng.
â Att drömmen skulle bli verklighet tvekade jag inte en sekund pĂ„, sĂ€ger han med ett leende.
1962 köpte Eilert ritningarna till bÄten. Sedan dröjde det tills 1978 innan han började bygga den.
â Jag hade hĂ„llit pĂ„ med modellflyg i fyra Ă„r och tĂ€nkte att jag skulle hitta pĂ„ nĂ„got annat. DĂ„ sa min hustru "varför bygger du inte den dĂ€r FolkbĂ„ten som du alltid har pratat om". Och sĂ„ blev det, sĂ€ger Eilert.
â Först trodde jag att det skulle ta tre Ă„r att bli fĂ€rdig. Sedan tĂ€nkte jag varje Ă„r att nĂ€sta Ă„r blir den nog klar. Vi hade bokat en bĂ„tplats i Mariestad men efter att ha betalat hamnavgiften i över tio Ă„r sa vi att vi hör av oss nĂ€r den blir klar.
Nu blir det inte i VÀnern, utan i havet som bÄten ska segla.
â Men det var sĂ„ lĂ€nge sedan jag var ute pĂ„ sjön att jag behöver utbilda mig innan jag kan segla sjĂ€lv. I början ska min bror vara med, han har varit ute pĂ„ havet mycket.
Eilert berÀttar att det har varit mÀnger av tillfÀlligheter som har stÀmt nÀstan kusligt bra under byggandet.
â En sak som hĂ€nde var att nĂ€r vi skulle ha brĂ€dor till bĂ„ten visste vi inte riktigt var nĂ„gonstans vi skulle söka för att hitta kvistfritt virke. Vi prövade brĂ€dgĂ„rden, men de hade inget.
â Det stod tre man nere vid sĂ„gen och Martha sa "vi gĂ„r ner och frĂ„gar dem". Men jag sa nej, om de inte har nĂ„gra sĂ„dana brĂ€der pĂ„ brĂ€dgĂ„rden sĂ„ har vĂ€l inte de som jobbar hĂ€r heller nĂ„gra. Men Martha gick ner och frĂ„gade. Och en av killarna sa att det finns en bĂ„tbyggare i Olofstorp som kan ha brĂ€dor som ni kan köpa.
Paret Äkte dit. Och det visade sig att mannen hade en hög med bra virke. Han hade tÀnkt bygga en vikingabÄt att sjösÀtta i Mjörn.
â Men vi började prata och kom fram till att han och min pappa vĂ€xte upp i samma samhĂ€lle en bra bit hĂ€rifrĂ„n. Han sa "Ă€r du Bertils pojk, dĂ„ fĂ„r du köpa virket".
Flera olika sammantrÀffanden med mÀnniskor som visat sig vara slÀkt har intrÀffat under arbetets gÄng.
Trots att han har hÄllit pÄ lÀnge, har Eilert aldrig tröttnat.
â Det har varit roligt hela tiden, Ă€ven om jag har stött pĂ„ motstĂ„nd ibland. Det som har varit mĂ„let Ă€r byggandet inte den fĂ€rdiga bĂ„ten. Jag hade kunnat köpa en begagnad folkbĂ„t för runt 25.000 om det hade varit det jag hade varit ute efter.
Han sÀger att det Àr bitterljuvt att 29 Ärs arbete tar sitt slut nu.
â Men jag har nya projekt som du kan ta tag i, sĂ€ger Martha med ett skratt. Jag har klurat pĂ„ nĂ„gra möbler som vi skulle behöva ha. Han Ă€r otroligt duktig möbelsnickare ocksĂ„, sĂ€ger hon stolt.
Carina Svensson
carina.svensson@lerumstidning.com
|
|
|
|
