Naim Chahtout är sockerbagaren och krogägaren som står bakom både Restaurangfestivalen och Lerumsdagarnas kvällsunderhållning.
Får ständigt nya idéer
2010-07-29:
”En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen…” Det ringer i Naim Chahtouts telefon. En totalt oväntad signal och ändå fantastiskt passande, med tanke på vad krogägaren och festivalarrangören jobbar med till vardags.
Fast mest behåller han låten för att den retar hans vänner.
På helgerna jobbar han på den egna kvarterskrogen Basic och casinot med samma namn. På somrarna står han bakom Restaurangfestivalen och Lerumsdagarnas kvällsunderhållning. Till vardags jobbar han med att tillverka baktillbehör som margarin och pulvermixer som levereras till bagerier. När han är ledig snickrar han på familjens hus.
Det är lätt att misstänka att Naim Chahtout gillar att jobba. Och inspiration till nya projekt får han hela tiden.
– När jag går omkring och inte har något att göra tänker jag på nya idéer och hur man kan förbättra saker. Och jag lyssnar på tips även om jag inte alltid gör dem på en gång.
En idé som kom plötsligt var att ta över det som i dag är Kvarterskrogen Basic. Redan på gymnasiet jobbade han extra där som diskplockare. Att våga ta steget och köpa krogen när den gick i konkurs 2005 var inget svårt beslut.
– Jag har alltid tyckt att det är roligt med nattlivet och jag visste att jag hade alla kompisarna och familjen bakom mig. Det blev mer eller mindre ett impulsköp. Jag hade några dagar på mig att bestämma mig.
För att krogen inte skulle stå stilla för länge och tappa gäster fick Naim se till att allt fixades fort. På tio veckor fick han alkoholtillstånd, startade aktiebolag och renoverade krogen.
Att spontant hoppa på nya projekt är inget ovanligt för den drivna människa jag har mitt emot mig. När jag frågar honom svarar han efter bara en kort sekunds fundering.
– Jag tar alla möjligheter på en gång. Ja det gör jag.
Att vara chef över en personalstyrka som helt består av vänner skulle kunna vara svårt, men Naim ser det inte alls så. Hans egen chef på krogen var ”inte så chefig” och själv känner han inte heller något behov av att vara det. Alla tar ansvar för sig själva. Vilket gör saker lätta att arrangera.
Att ordna festivaler har Naim hållit på med sedan året han blev med krog.
– Det är ganska tråkigt om det inte händer något i Lerum. Sedan är umgänget med all personal mycket värt. Jag tycker om att jobba. Man ser att en grej blir lyckad och hur glada folk blir.
Men nattlivet lockar inte så mycket att han har lust att flytta in till Göteborg eller någon annan större stad. Naim bor i Stannum med sin flickvän och sina barn och trivs med det.
– Om man jobbar så mycket är det värt jättemycket att sedan få sitta stilla på altanen. Fast oftast brukar jag jobba hemma också, med huset. Jag trivs bäst när det händer grejer. Tiden går så sakta annars.
När Naim var nio år bestämde sig hans föräldrar för att ta med hela familjen till Nazaret i Palestina, för att barnen skulle få träffa släkten och lära sig arabiska traditioner. För någon som vuxit upp i Stenkullen var förändringen stor. Inte minst med språket.
– Det var jättesvårt. Jag kunde lite arabiska, men fick sitta och plugga på språket hela förs-ta halvåret.
Efter ett tag pratade han flytande arabiska och lärde sig också hebreiska och engelska.
– Vi barn gick i skolan och morsan och farsan jobbade. Vi trodde mer eller mindre att vi skulle stanna kvar för gott. Men pappa startade eget och det gick inte så bra, det var problem med arbetsmarknaden. Så vi flyttade tillbaka till huset i Sverige.
Att komma tillbaka betydde samma problem en gång till. Under årens lopp hade det svenska vokabuläret trängts undan.
– Jag började skolan, träffade kompisar och pratade en svenska som fick alla kompisar att skratta. Sedan kom jag in i det igen.
Att ha bott ett tag i en annan kultur har inte påverkat honom så mycket, tror han. När han är i Palestina är det ett sätt att leva, i Sverige ett delvis annat, svårare är det inte. Möjligtvis har det påverkat hans sätt att tänka kring familjen. I Palestina umgås folk mer med familj och släkt och det har följt med Naim.
– Jag hälsar på hos föräldrarna varje dag, ser om de behöver hjälp och dricker arabiskt kaffe.
Under tiden rullar Naims planer vidare. Efter Restaurangfestivalen är det dags att börja fundera på Lerumsdagarna 2011. Och på nyårsfirandet vid Aspen, som är det senaste projektet att hoppa på.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
