Ulla-Carin Carlsson-Lindqvist var inbjuden av Ridvägsfrämjandet i Lerum för att dela med sig av sina mångåriga erfarenheter av hästar.
Tänk som hästen – sitt lugnt i sadeln
2012-09-13:
Tänk som hästen – och överför inte dina tankar på din häst.
Uppmaningen kommer från den ridande polisen Ulla-Carin Carlsson-Lindqvist.
Hennes viktigaste budskap till alla ryttare är – ta det lugnt, så löser sig det mesta.
Ulla-Carin Carlsson-Lindqvist har stor erfarenhet att ösa ur. I 30 år jobbade hon som ridande polis. Numera leder hon kurser för både hästar och ryttare.
Hon inleder föredraget på Garveriet för 50-talet ryttare med att visa bilder från sitt yrkesliv på Utter.
– Här galopperar han med förbundna ögon. Så mycket ska en häst lita på sina ryttare, förklarar hon en bild.
På andra bilder sitter hon och fikar i staden, medan Utter lugnt står och väntar. Eller så rider hon genom ett köpcentrum, i Gamla stan eller på uppvisningar inför stor publik.
Men trots allt som hon lärde Utter – och som de gjorde tillsammans – så fanns det en sak hon inte kunde ändra på. Utters rädsla för stenar och stubbar.
– Den visade sig vara nedärvt i generationer. Jag fick veta att både Utters mamma och mormor hade varit rädda för stenar och stubbar, avslöjade Ulla-Carin.
Därmed vill hon tydliggöra skillnaden mellan det som hästen har med sig sedan födseln och det som han lärt sig av människan.
– Det han lär sig av sin mamma och flocken kallas prägling. Det är det som gör hästen. Det vi lär honom är ren inlärning.
Hon påminde om hur vildhästen från början var ett byte för många rovdjur och hur flockledaren därför hade som sin främsta uppgift att försvara sin flock.
– Det är därför man ofta kan se hur en ljus häst skräms iväg av flocken som ny. Han sticker ut och lockar till sig rovdjur enligt hästarnas sätt att tänka.
Hon tröstade också alla ryttare vars hästar ibland bara sätter ner hovarna i backen och vägrar gå framåt att det beror på att de vädrar rovdjur.
– Ta det bara lugnt och låt dem kolla av läget på långa tyglar. Tar du det lugnt signalerar du som flockledare att det inte är någon fara, så kan ni snart gå vidare.
Om det är ett ställe, som hästen verkligen tror är farligt, var Ulla-Carins uppmaning att lägga ner möda på att övertyga hästen om att det inte är så.
– Gå mot stället där hästen brukar vägra och stanna 20 meter innan. Sätt dig ner och ta en fika och läs en bok och låt hästen beta i lugn och ro. Sen sitter du upp och rider tillbaka. Nästa gång gör du samma sak, men stannar lite närmare det farliga. Till slut kan ni nog bara passera utan att hästen ser någon fara där.
Nyckelordet är att ta det lugnt och inte överföra sina egna rädslor på en häst.
Hästen fattar inte när ryttaren blir rädd, utan får bara konstiga signaler som den inte vet hur den ska tolka.
– Hästen vet inte att bilar är farliga. Det är när du blir rädd och tar tag i tyglarna, som han undrar vad som är på gång och kanske tolkar dina hjälper som trav eller galopp.
Lösningen där, enligt Ulla-Carin, är att när man är ute och rider då och då avbryta för ett litet kort dressyrpass på vägen, kanske bara någon minut.
– Då när du tar tag i tyglarna tolkar hästen det som att nu är det dressyrpass på gång och så är faran avblåst.
Det finns dock hästar som reagerar för bilar. Där är Ulla-Carins råd att vänja dem genom att helt enkelt låta dem tro att de föser bilen framför sig. På så sätt avdramatiseras faran. När de är trygga i det, kan man låta bilen komma emot hästen samtidigt som ryttaren signalerar läget under kontroll genom att sitta avslappnad i sadeln, gärna med långa tyglar.
Ulla-Carins råd är många:
– Vi måste förstå hur en häst lär sig vara häst. Köper vi ett fullblod, så har det med sig en ryggsäck. Det är framavlat för att vara reaktionssnabb.
– Det finns inga dumma hästar. Det enda hästen har i sig är överlevnad. Vi har tagit hästen till oss, socialiserat den och till och med gjort om deras dygnsrytm.
– Hästen vet bara hur det är att vara häst och försöker tolka vårt beteende från tidigare inlärning.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
