| 
Håkan Lindh och Birgitta Milton i Lola som på bilden ännu står på land. Foto: Carina Svensson
Sjösätter Lola i Mjörn efter 20 års arbete
2007-05-24:
Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Men ganska snart letade hon sig in i deras hjärtan, och nu har hon för evigt en plats där.
Håkan Lindh blev inte direkt överväldigad av hennes skönhet första gången han såg Lola, en 14 meter lång skärgårdskryssare från 1918.
– Att jag tog över henne var mer ett förbarmande kan man säga, säger han med ett leende.
Båten köptes av sex seglarkompisar från Alingsås i mitten av 80-talet. Men en efter en föll de bort, någon skulle köpa hus och en annan ut och resa. Till slut var det bara två män kvar.
– De frågade om inte jag kunde tänka mig att köpa henne. Det kunde jag inte. Jag sa att de kunde göra vad de ville med henne men inte förstöra henne, det skulle vara ett helgerån, säger han och fortsätter:
– Det gick någon vecka och de bönade och bad att jag skulle ta mig an henne. Och jag har ju alltid gillat den här typen av båt.
Detta var 1988. Och det slutade med att Håkan köpte skärgårdskryssaren tillsammans med Lars-Inge Pettersson, som liksom Håkan kommer från Gråbo. Fyra år senare hoppade Lars-Inge av projektet eftersom han hade fullt upp med att bygga ett hus.
– Men han ska med på premiärturen på lördag, det skrev vi in i kontraktet.
I nära 20 år har Håkan jobbat med att få ordning på Lola. Han har haft hjälp av bland andra sin sambo Birgitta Milton, som också kommit att tycka bättre och bättre om båten och nu är stolt över det färdiga resultatet.
– Det har varit väldigt roligt att få vara med och diskutera olika lösningar för hur det ska se ut inne i båten. Vi har skåp där man kan lägga tallrikar, glas, skålar och kastruller. Och ett handfat. Det ska också finnas en spis och en liten kyl. Men när vi har varit ute på sjön några gånger kommer vi säkert på saker som saknas, säger hon.
Båten, som har sex sovplatser, är i nyskick och är vitmålad på utsidan.
– Det var hon från början också, och det är säkert en av anledningarna till att hon har klarat sig så bra som hon har gjort.
En del är renoverat men det mesta är nytt. Det är många arbetstimmar som har lagts på renoveringen. Vissa perioder har han jobbat mer och andra mindre, men när Håkan slår ut tiden per dag säger han att det har blivit några timmar varje dag under 20 år.
– Och även när jag inte har jobbat med henne har hon varit i mina tankar nästan hela tiden. Det har ständigt varit grejer som behöver fixas eller köpas.
Hur mycket det har kostat har han ingen aning om.
– Jag har bytt grejer med kompisar och kommit över det mesta till rätt rimliga priser. Men egentligen är kostnaden helt betydelselös.
Håkans sambo Birgitta Milton har varit med under nästan hela arbetets gång. Och hon är lika engagerad som han.
– Jag har varit nagelapa, och det har hans dotter Sofia Lindh också varit. Vi har nitat, lackat och filat, säger hon med ett leende.
Båda är lite vemodiga över att båten är färdig nu.
– Det känns tomt på något sätt, säger Håkan.
– Ja, håller Birgitta med. Vi har hållit på med båten under så många år och nu är hon färdig, det finns inget mer att göra.
– Men, säger Håkan med ett leende och pekar på en liknande båt i fallfärdigt skick, nästa projekt står här bredvid.
Det är Ariel, en lika stor båt som dock är några år yngre. Hon byggdes 1932.
– Det är en speciell känsla när man seglar den här typen av båtar, det går inte riktigt att förklara men de här smala båtarna flyter fram på ett speciellt sätt, säger Håkan.
– Ja, håller Birgitta med. Vattnet är närmare och hörs på ett annat sätt än i de stora breda båtarna.
På lördag sjösätts Lola i hamnen i Björboholm. Hon blir den största skärgårdskryssaren i sjön Mjörn.
Carina Svensson
carina.svensson@lerumstidning.com
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
