Barnmorskan Gun Rembeck visar i en färsk forskning att 12-åringar som pratar med sina pappor blir mer bekväma med sin kropp i förändring.
Prata med barnen tidigt
2008-06-12:
Prata mens med pappa? Det kan låta skrämmande för både döttrar och fäder, men färsk forskning visar att de 12-åringar som pratar med sina pappor blir mer bekväma med sin kropp i förändring. Föräldrar kan göra mycket för sin dotters självkänsla om man börjar i tid, menar forskaren och barnmorskan Gun Rembeck.
Nyligen disputerade hon med sin avhandling hon jobbat på i tio år – En vindlande väg – från flicka till kvinna.
Mångårigt arbete som barnmorska i Lerum ledde till en frustration över att tjejer i övre tonåren har så dålig självkänsla.
Studien som nu har genomförts, med hjälp av 12-åriga tjejer framför allt från Lerum, men också från Alingsås och Borås, visar att för sen eller bristfällig information är kopplat till dålig självkänsla.
– Det är en känsla som grundläggs tidigare än vad många tror, menar Rembeck. – Har man fått lite skjuts att tänka positivt kring vad som händer med kroppen före puberteten så får man bättre självkänsla. Det finns med när man blir äldre och gör det lättare i till exempel sexuella situationer i framtiden att veta vad man själv vill, säger Gun Rembeck.
Flickornas självuppfattning påverkas i hög grad av tillgången på information och samtal. Tiden före första mensen är avgörande för hur trygg flickan kommer att vara med sin kropp i förändring, menar Rembeck.
– Flickor som inte tycker om att kroppen utvecklas när de är 12 år, vill inte heller bli vuxna i samma utsträckning, säger hon och fortsätter: – Många mammor tycker att det är spännande, men ofta kommer de in för sent. Det är mindre känsligt för en tjej att prata mens om hon inte är där än, säger Rembeck.
Undersökningen visade att många av flickorna var nyfikna men kände sig svikna när de vuxna inte gav svar på frågorna.
– Övergångsfasen har en början och ett slut. Tiden däremellan är flickan ofta sårbar och känslig, behöver mer stöd och är påverkbar. Det är viktigt för dem att veta vart man är på väg, säger Rembeck.
Anledningen till att föräldrar väntar med att diskutera de här sakerna är ofta en rädsla för att ”dra i gång något”.
– Många tjejer vet redan att deras föräldrar inte vill att de har sex. En tolvåring behöver inte veta allt som en 15-åring måste veta, men får de inte svar på sina frågor så söker de informationen själva till slut, säger hon.
Att mammorna tar störst ansvar för de här bitarna av uppväxten är naturligt men samtidigt lite synd, menar Rembeck.
Hennes studie visar på en rad positiva effekter av pappornas engagemang. Endast tio procent av flickorna uppgav dock att de pratade om mens och kroppen med sina pappor.
– Flickor som pratar med pappa påverkades i en bra riktning. De var inte lika blyga, tyckte inte att det var så pinsamt och var inte så rädda för att folk skulle få veta att de har mens, säger Rembeck.
Hon har märkt av en mer utåtriktad tendens bland de här flickorna. Det kan röra sig om att våga prata med killar eller att öppet köpa bindor i affären.
Barn ställer ofta frågor under hela uppväxten. Svaren behöver inte komma under högtidliga former vid ett enda tillfälle. Att besvara barnets frågor vartefter de dyker upp är en bra strategi. Att verkligen fundera över vad man vill att barnet ska veta är också viktigt.
– Värderingar och attityder kring kroppen formas tidigt. Kan man lyfta diskussionen och förmedla en känsla av att kroppen är fantastisk så är det bra. Det är känsligt att bli bemött negativt. Man behöver känna sig trygg för att få en uppfattning om vad det nya livet innebär, säger Gun Rembeck.
Petter Tarenius redaktion@lerumstidning.com
|