Förmiddagsfika vid kiosken eller Boa som den ocksÄ kallas. Gittan, Ulla, Kurt, Berra, Ulla-Britt, Charlie, Ingemar och Tomas trivs pÄ Sunnerö.
Stor gemenskap pÄ fridfulla Sunnerö
2010-07-29 REPORTAGE: Det Àr inte lÀtt att ta sig hit, en av öborna kallar det skÀmtsamt för Alcatraz.
Men vÀl i land pÄ idyllen Sunnerö vill man inte Äka hÀrifrÄn.
Enligt arkivet var det 14 Är sedan LT senast var pÄ Sunnerö, Lerums kommuns största ö.
De flesta som tar sig hit utgÄr ifrÄn bÄthamnen i Björboholm, dÀr för dagen en grupp kanadagÀss visar upp sig för kameran.
MusiklÀraren Conny Lindskog erbjuder mig skjuts ut till ön. Han gjorde sitt fastighetsklipp i slutet av 80-talet.
â Vi sĂ„g en annons om ett smultronstĂ€lle i Mjörn. PĂ„ den tiden var det inte sĂ„ lĂ€tt att fĂ„ lĂ„n, men vi tĂ€nkte att en sĂ„n hĂ€r chans fĂ„r man bara en gĂ„ng i livet, berĂ€ttar Conny.
Vi tar en tur förbi hans röda hus med sagolikt lÀge vid vattnet och man förstÄr varför han kallar det paradis.
Ett 40-tal hus
Ăn rymmer ett 40-tal hus, men ingen bor hĂ€r Ă„ret runt.
Kursen lÀggs om och vi styr in i Smedjeviken pÄ öns norra sida, dÀr jag blir avslÀppt vid SÀllskapet LÀnkarnas brygga.
Organisationen Àr till för dem som vill komma bort frÄn alkoholmissbruk. SÀllskapet Àger sedan 1956 cirka en tredjedel av ön och pÄ LÀnkarnas mark finns ett tjugotal stugor.
Torslanda Àger en av stugorna.
â Jag kallas för Torslanda för jag bodde dĂ€r i 23 Ă„r, men nu bor jag i KungĂ€lv, berĂ€ttar Ingemar Pettersson, som bott pĂ„ ön sedan 1970, lĂ€ngst av alla lĂ€nkar.
â Jag köpte för tio tusen pĂ„ avbetalning. DĂ„ fanns det ingen ström, den kom först 1982. Innan dess fick man köra med gasol och ett batteri till tv:n. NĂ€r batteriet höll pĂ„ att ta slut krympte bilden pĂ„ tv:n, minns Ingemar och skrattar.
Som utomstÄende slÄs man av den trivsamma och avslappnade stÀmningen i LÀnkarnas stugby.
Ingemars granne Kurt förklarar:
â SĂ€llskapet har fungerat bra och allt arbete hĂ€r görs ideellt. SjĂ€lv Ă€r jag 78 bast och orkar kanske inte lika mycket lĂ€ngre, men hĂ€r stĂ€ller alla upp och hjĂ€lper varandra. Det Ă€r bra kamratskap.
Den lokala fastighetsmarknaden pÄ Sunnerö Àr intressant. Fritidshusen vid vattnet, som det Conny Lindskog Àger, skulle inte sakna rika spekulanter om det vore till salu.
PÄ LÀnkarnas mark Àr det dÀremot betydligt svÄrare att sÀlja hus, för man fÄr bara sÀlja till en medlem i LÀnkarna. Och skulle nÄgon lyckas sÀlja fÄr de inte mer Àn 60 000 kronor, oavsett hur mycket pengar de lagt ner pÄ att renovera. För sÄdana Àr reglerna.
En av mÄnga fördelar Àr dock att det Àr billigt att bo hÀr.
â Det kostar sex, sju tusen kronor om Ă„ret att ha stuga hĂ€r. Det kostar det per vecka om du vill hyra ett hus pĂ„ vĂ€stkusten, sĂ€ger Kurt som blir avbruten av Cindy, hans Jack Russel som vill ha husses uppmĂ€rksamhet.
Utanför Kurts stuga finns kiosken eller âBoaâ som den ocksĂ„ kallas.
â Det fanns faktiskt en affĂ€r pĂ„ ön i slutet av 70-talet, dĂ„ körde man hit varor med bĂ„t, berĂ€ttar Ingemar.
Nu Àr det glass och lÀsk som gÀller, torsdagar Àr handelstur
och kiosken har öppet en timme vid tio pÄ förmiddagen och vid sex pÄ kvÀllen.
Gittan och Ulla Àr ansvariga vaktmÀstare som sköter om kiosken.
â Vi har en telefon hĂ€r som man kan ringa till som Ă€r bemannad klockan sex. Till helgen ska vi ha grillfest och loppis, berĂ€ttar Gittan.
PÄ frÄgan om vad det bÀsta med Sunnerö Àr, rÄder det stor enighet bland de Ätta lÀnkar som samlats runt fikabordet.
â HĂ€r Ă€r man Ă€r fri och avkopplad.
â Lugnet Ă€r det bĂ€sta.
â Det Ă€r isolerat och avskilt hĂ€r.
â HĂ€r finns inga frestelser, bara glass och dricka.
De beskriver den goda sammanhÄllningen och kÀnslan av att leva i ett kollektiv, men ÀndÄ fÄ vara för sig sjÀlv om man vill.
Ett stenkast dÀrifrÄn stÄr Lars Nord och arbetar vid sÄgen. Han har lite svÄrare att ta fikapaus.
â Jag brukar vara igĂ„ng vid sex pĂ„ âmöraâ, berĂ€ttar Lars pĂ„ klingande Lidköpingsdialekt.
Han var snickare i 40 Är och Àr nu en hjÀlpsam alltiallo pÄ ön.
â Jag försöker stĂ€lla upp om nĂ„gon behöver hjĂ€lp. Jag har fixat lĂ€ckande tak och byggt fyra altaner under Ă„ren, berĂ€ttar han.
HÀr finns gott om material för den som vill bÀttra pÄ sitt hus. Efter stormen Gudrun tog man till vara pÄ 170 stockar som Lars sÄgat till virke pÄ WermlandssÄgen.
Han och hans fru köpte hus hÀr 2005.
â Jag minns första gĂ„ngen jag kom hit. Jag satte foten pĂ„ bryggan och kĂ€nde lugnet som kom emot mig och hörde fĂ„gelsĂ„ngen. Det Ă€r svĂ„rt att förklara, jag fick en rysning. Jag har trivts sĂ„ ofantligt bra hĂ€r pĂ„ Sunnerö.
|
