Naim Chahtout Àr sockerbagaren och krogÀgaren som stÄr bakom bÄde Restaurangfestivalen och Lerumsdagarnas kvÀllsunderhÄllning.
FÄr stÀndigt nya idéer
2010-07-29 REPORTAGE: âEn sockerbagare hĂ€r bor i staden, han bakar kakor mest hela dagenâŠâ Det ringer i Naim Chahtouts telefon. En totalt ovĂ€ntad signal och Ă€ndĂ„ fantastiskt passande, med tanke pĂ„ vad krogĂ€garen och festivalarrangören jobbar med till vardags.
Fast mest behÄller han lÄten för att den retar hans vÀnner.
PÄ helgerna jobbar han pÄ den egna kvarterskrogen Basic och casinot med samma namn. PÄ somrarna stÄr han bakom Restaurangfestivalen och Lerumsdagarnas kvÀllsunderhÄllning. Till vardags jobbar han med att tillverka baktillbehör som margarin och pulvermixer som levereras till bagerier. NÀr han Àr ledig snickrar han pÄ familjens hus.
Det Àr lÀtt att misstÀnka att Naim Chahtout gillar att jobba. Och inspiration till nya projekt fÄr han hela tiden.
â NĂ€r jag gĂ„r omkring och inte har nĂ„got att göra tĂ€nker jag pĂ„ nya idĂ©er och hur man kan förbĂ€ttra saker. Och jag lyssnar pĂ„ tips Ă€ven om jag inte alltid gör dem pĂ„ en gĂ„ng.
En idé som kom plötsligt var att ta över det som i dag Àr Kvarterskrogen Basic. Redan pÄ gymnasiet jobbade han extra dÀr som diskplockare. Att vÄga ta steget och köpa krogen nÀr den gick i konkurs 2005 var inget svÄrt beslut.
â Jag har alltid tyckt att det Ă€r roligt med nattlivet och jag visste att jag hade alla kompisarna och familjen bakom mig. Det blev mer eller mindre ett impulsköp. Jag hade nĂ„gra dagar pĂ„ mig att bestĂ€mma mig.
För att krogen inte skulle stÄ stilla för lÀnge och tappa gÀster fick Naim se till att allt fixades fort. PÄ tio veckor fick han alkoholtillstÄnd, startade aktiebolag och renoverade krogen.
Att spontant hoppa pÄ nya projekt Àr inget ovanligt för den drivna mÀnniska jag har mitt emot mig. NÀr jag frÄgar honom svarar han efter bara en kort sekunds fundering.
â Jag tar alla möjligheter pĂ„ en gĂ„ng. Ja det gör jag.
Att vara chef över en personalstyrka som helt bestĂ„r av vĂ€nner skulle kunna vara svĂ„rt, men Naim ser det inte alls sĂ„. Hans egen chef pĂ„ krogen var âinte sĂ„ chefigâ och sjĂ€lv kĂ€nner han inte heller nĂ„got behov av att vara det. Alla tar ansvar för sig sjĂ€lva. Vilket gör saker lĂ€tta att arrangera.
Att ordna festivaler har Naim hÄllit pÄ med sedan Äret han blev med krog.
â Det Ă€r ganska trĂ„kigt om det inte hĂ€nder nĂ„got i Lerum. Sedan Ă€r umgĂ€nget med all personal mycket vĂ€rt. Jag tycker om att jobba. Man ser att en grej blir lyckad och hur glada folk blir.
Men nattlivet lockar inte sÄ mycket att han har lust att flytta in till Göteborg eller nÄgon annan större stad. Naim bor i Stannum med sin flickvÀn och sina barn och trivs med det.
â Om man jobbar sĂ„ mycket Ă€r det vĂ€rt jĂ€ttemycket att sedan fĂ„ sitta stilla pĂ„ altanen. Fast oftast brukar jag jobba hemma ocksĂ„, med huset. Jag trivs bĂ€st nĂ€r det hĂ€nder grejer. Tiden gĂ„r sĂ„ sakta annars.
NÀr Naim var nio Är bestÀmde sig hans förÀldrar för att ta med hela familjen till Nazaret i Palestina, för att barnen skulle fÄ trÀffa slÀkten och lÀra sig arabiska traditioner. För nÄgon som vuxit upp i Stenkullen var förÀndringen stor. Inte minst med sprÄket.
â Det var jĂ€ttesvĂ„rt. Jag kunde lite arabiska, men fick sitta och plugga pĂ„ sprĂ„ket hela förs-ta halvĂ„ret.
Efter ett tag pratade han flytande arabiska och lÀrde sig ocksÄ hebreiska och engelska.
â Vi barn gick i skolan och morsan och farsan jobbade. Vi trodde mer eller mindre att vi skulle stanna kvar för gott. Men pappa startade eget och det gick inte sĂ„ bra, det var problem med arbetsmarknaden. SĂ„ vi flyttade tillbaka till huset i Sverige.
Att komma tillbaka betydde samma problem en gÄng till. Under Ärens lopp hade det svenska vokabulÀret trÀngts undan.
â Jag började skolan, trĂ€ffade kompisar och pratade en svenska som fick alla kompisar att skratta. Sedan kom jag in i det igen.
Att ha bott ett tag i en annan kultur har inte pÄverkat honom sÄ mycket, tror han. NÀr han Àr i Palestina Àr det ett sÀtt att leva, i Sverige ett delvis annat, svÄrare Àr det inte. Möjligtvis har det pÄverkat hans sÀtt att tÀnka kring familjen. I Palestina umgÄs folk mer med familj och slÀkt och det har följt med Naim.
â Jag hĂ€lsar pĂ„ hos förĂ€ldrarna varje dag, ser om de behöver hjĂ€lp och dricker arabiskt kaffe.
Under tiden rullar Naims planer vidare. Efter Restaurangfestivalen Àr det dags att börja fundera pÄ Lerumsdagarna 2011. Och pÄ nyÄrsfirandet vid Aspen, som Àr det senaste projektet att hoppa pÄ.
|
